Jag är en glad ballong

Det här kommer bli känsligt. Håll för ögonen om ni är djurens-rätt-i-samhället-kämpar.

Jag älskar djur, verkligen. Men jag tycker samtidigt att man kan få skilja på människa och vägglus.

Bara timmar från att stormen Sandy drar in över New York skriver en kvinna i Aftonbladets kommentarsfält: "Jag hoppas ni har tänkt på djuren nu när ni evakuerar"

Jo. Eller hur. Snart kollapsar hela stan men låt oss för all del evakuera djuren. Fram med bussarna och för här ska både dammråttor, flatlöss och bofinkar få plats. Femton familjer hann inte evakuera? Oj, vad tokigt. Men 617 kossor fick i alla fall flyga första klass till Florida.

Någonstans går väl människor först?

Jag gjorde jättemycket konstiga saker under helgen i Paris. Vissa så konstiga att tanken på dom sköljer över mig som kallt vatten.

Till exempel:

Jag och Jonas sitter på en restaurang. Bakom mig sitter ett gäng tjejer från England. Jag tjuvlyssnar ogenerat och reagerar därför omedelbart när hon rygg i rygg med mig ber servitören om ketchup. Jag tar ketchupen från vårat bord och sticker, utan att säga något, fram den över axeln på tjejen bakom mig. Jag säger fortfarande ingenting utan låter den sväva lätt bredvid kinden på henne. Hon skrattar obekvämt och tackar. Trots läget att skratta bort situationen eller förklara mig förblir jag tyst. Inte ett jävla ord. Sen ler jag, ett läskigt och nästan sexistiskt leende före jag åter vänder mig mot mitt bord.

Jag tänker inte säga att jag tycker om flygplatser, det gör jag verkligen inte. Men det är fenomen som händer på en flygplats som jag ändå fascineras av.

Känslan av att man inte riktigt behärskar situationen. Bokningsnummer, terminaler, tider, biljetter, gör-det-självautomater. Jag vill inte göra det själv. Jag vill ha någon som leder mig och håller mig i handen.

Stora jackor som rymmer mängder av sprängmedel. Varför kollar ingen skorna? Någon ser misstänksam ut men de flesta förvirrade och förväntansfulla. En kö har bildats vid gör-det-själv-automaten, men ingen vill göra det själv. Inte jag i alla fall. Undra vad mamma gör just nu.

Bagage far in genom väggen och sedan går stora flockar mot den gate som anvisats för den gemensamma slutdestinationen. Alla följer klungan. Ingen vet vem som leder. Bara ingen följer mig. Jag kan ingenting, jag vet ingenting, jag är värdelös.

Sen är allting incheckat och planet kan bestigas. Känslan av total maktlöshet är borta och situationen är under kontroll. Jag klarar fan allt är i världen. Jag älskar att göra det själv. Vem bryr sig om vad mamma gör och varför finns det ens personal på en flygplats?

Sen sitter man där. Piloten talar med lugnande röst men det hjälper inte. Jag vill se aset som har mitt liv i hans händer. Se till så han gör det han ska. Själv konstatera att han är kapabel att göra sitt jobb. Nu vill jag ha en gör-det-själv-automat. Det finns inte. Undra vad mamma gör just nu.

Jag kan inte sluta fascineras över självkänslahetsen. Uppenbarligen. Då jag fortsätter tjata. Men vet folk inte bättre? Alla motarbetare gör lika stor skada. Jag, tillexempel.

Diskussionen skapar problemen, på det enkla sätt att poängtera att problemen finns. Jag har ärligt talat aldrig någonsin tänkt på att mina lår går ihop före jag uppmärksammades av media att det var ett problem. Nej, det var inte ens så det gick till. Någon skrev att man inte ska bry sig om att låren går ihop, att det är okej och att alla är olika.

Varför skulle man bry sig? Är det fult? Är jag tjock? Fan. Där blev två fullt fungerade ben ett problemområde men tur för mig att samma person har tipsat om svarta jeans som kan skapa en illusion av något annat.

Varför? Det var ju okej?

Man kan inte skiva: "Var inte ledsen för dina små bröst eller du är inte ensam om att ha små ögon" och känna sig som ett helande helgon som tar sig an den stora, stygga, uteseendefixerade världen genom att "hävda motsatsen". Låt debatten vila, och alla stackars tonåringar få sinnesro. Att Blondinbella poserar naken, i smickrande ljus för att stå upp för "size ME" är ett jättebra exempel. Hon vill bevisa motsatsen - Lite rund kan också vara snygg.

Tack Bella, för att du tillåter mig att existera trots att jag är lite småfet och inte har använt mitt gymkort sen hösten -09. Jag har aldrig tvivlat på min rätt till existens förut, men nu när du säger det känner jag mig lite löjlig.

Vänd sedan blad i vilken tidning som helst så hittar du dessutom tips på bh:ar med ultra-push-funktion och eyeliner som öppnar ögonen. Men vacker är du som Gud har skapat dig, såklart.

Massor med lösningar alltså. Är inte det motsägelsefullt? Vad tråkigt det ska vara för de stackars lösningarna. Dom svävar runt i ingenstans, för det finns inga problem att angripa. Alla är vi underbara och killar gillar finniga hakor. Men köp för all del lite acnekräm för 69:90.

Och jag är självfallet medveten om att jag bidrar till hela faderullan genom att skriva det här. Ännu en självkänsle-träff på Google får se dagen gry. Men lyckliga är vi ändå, för vi har tre miljoner lösningar och inga problem.