Jag är en glad ballong

Jättegosig gubbe på donken idag;


Han: Jag vill ha 5 cheese och 5 hamburgare.

Jag: (fumlar lite med kassan) Sååå.. 5 cheese och 5 hamburgare?

Han: Ja?! Det var ju fan det jag sa.

Jag: Förlåt.


Jag packar ihop maten och lägger upp det snyggt på brickan, ler och säger; smaklig måltid.


Han: Är ju för fan här ensam? Behöver ju antagligen en påse? Trodde du jag skulle sitta här och äta själv?

Jag: Gud förlåt. Dumt av mig.

Han förstod inte ironin. Tråkigt. Kändes liksom som att vinna ett krig, utan att förloraren fattade att han förlorade. Typ som när man spelar fotboll och gör nordeuropas snyggaste mål, men ingen kollar. Eller som när man går vilse i skogen, efter att ha letat bollen som man sköt då man skulle försöka göra om nordeuropas snyggaste mål och stöter ihop med ett gäng infödingar som tar en till fånga och ska offra en till gudarna. Och sen då hövdingen ska säga de slutgiltiga orden slår blixten ner just över kedjorna som man är inlindad i och man lyckas slita sig loss. När du sedan efter 1 vecka återvänder tror ingen på dig och alla dina vänner säger upp kontakten i tro om att du är en drogmissbrukare. Typ sådär. Ni vet?


Då föredrog jag gubben som jämförde mina ögon med himlens stjärnor, kallade mig stumpan och högljutt började gnola på "om sanningen ska fram, vill du ligga med mig då".

Vän - Vad är entrecote för djur?
Jag - Hahahaha? Seriöst? HAHAHA! Entrecote är ju förfan kött.

Sen är ju frågan var kött kommer ifrån. Kan händelsevis vara från ett djur.