Jag är en glad ballong

Vet ni vad jag tyckte var roligt tidigare den här måndagen? Saker som; how i met your mother, pappas tv, roliga historier, björns ansikte och massa andra saker som kan tyckas humoristiska.

När Björn klampade in i mitt rum trodde jag aldrig att hans ord skulle förvandla hela min syn på humor, men come on, how i met your mother är inte kul jämfört med det han sa.


Av respekt och kärlek till min bror tänker jag inte berätta vad det var han sa som var så roligt, eftersom detta kan tyckas lite förnedrande. När han är redo, tänker jag låta honom berätta det för världen själv. Så av ren hänsyn tänker jag inte säga nåt till er.

hehe

Jo, det tänker jag visst..

HAN HAR FÅTT JOBB PÅ MCDONALDS!

Fattar ni?! Där kommer han stå mitt i oset och ta beställningar när jag kan glida in, börja argumentera, trycka fram några låtsastårar (vilket jag är awesome på), gråta högt, springa in till hans chef och få honom sparkad på hans första dag.

Inte för att vara elak eller nå, utan endast för att han ska måste söka något nytt jobb, på typ max vilken innebär att jag får chansen att uppleva samma fantastiska humor igen.

mums!

Nog har jag hört diverse personer prata om hur dom småtjaffsat med sina garderober, men jag och min garderob tar nog ut skiljsmässa snart, för de här ständiga bråken är mer än jag klarar av. Igår kämpade jag i en halvtimme med att lirka upp lådorna som var alldeles för överfulla och uppkäftiga. Jag grät en skvätt, sa några fula ord, bad om ursäkt och sedan började det om igen. Där satt jag dränkt i tårar och bönade och bad denna träbyggnad om nåd, med gråten i halsen pressade jag fram meningar som "Snälla.. jag orkar inte, hjälp till lite nu? Jag ska aldrig mer vara dum mot dig.. jag beeeer!".  Röd i ansiktet och brutalt ilsken tog jag ett gem och bestämde mig för att plåga denna skapelse till döds, jag ristade in ett djupt sträck samtidigt som jag hånskattade och sa: "Nu känns det inte så kul va!?!?!? Skrattar bäst som skrattar sist, SUCKER!"

När samma hysteriska bråk bröt ut i morse insåg jag att detta förhållande inte går att rädda, det är över nu, finito!


Sen kanske jag inte betedde mig riktigt sådär, men ungefär.

"Allt är bra"

Tre ord så genomskinliga att till och med du måste höra dess falskhet redan innan du uttalar dom högt.

Jag älskar dig - hela dig. Varför har du så svårt att älska dig själv, när det är så enkelt för oss andra? Hur kan du inte se dig själv som världen gör, när det är så uppenbart?

Om du inte kan tänka på dig själv, försök att tänka på mig. Skadas du, skadas jag, vet du inte det? Jag har sedan länge bara väntat, försjunken i en ständig oro i väntan på att någonting ska hända. Jag fortsatte hoppas, hela tiden hoppades jag att det skulle vända.

Även om ditt hopp är borta, så finns mitt kvar. För jag vet vad du är värd, jag vet vad du förtjänar att få ut av det här livet, jag vet vad du klarar om du bara har tillräckligt med vilja att försöka. Det räcker inte att jag vet vad du kan, du måste veta det själv.

Stäng inte in dig i dig själv, låt inte ångesten styra din väg och föra din talan. Låt inte den enkla vägen vinna utan låt oss tillsammans ta den svåra. Jag kanske inte kommer kunna göra mirakel, men jag kan försöka. Du måste låta mig försöka.

Det du bär, det bär jag med - vi bär det tillsammans.

Fan, jag älskar dig gumman, men du måste även älska dig själv.