Flygplatser
Jag tänker inte säga att jag tycker om flygplatser, det gör jag verkligen inte. Men det är fenomen som händer på en flygplats som jag ändå fascineras av.
Känslan av att man inte riktigt behärskar situationen. Bokningsnummer, terminaler, tider, biljetter, gör-det-självautomater. Jag vill inte göra det själv. Jag vill ha någon som leder mig och håller mig i handen.
Stora jackor som rymmer mängder av sprängmedel. Varför kollar ingen skorna? Någon ser misstänksam ut men de flesta förvirrade och förväntansfulla. En kö har bildats vid gör-det-själv-automaten, men ingen vill göra det själv. Inte jag i alla fall. Undra vad mamma gör just nu.
Bagage far in genom väggen och sedan går stora flockar mot den gate som anvisats för den gemensamma slutdestinationen. Alla följer klungan. Ingen vet vem som leder. Bara ingen följer mig. Jag kan ingenting, jag vet ingenting, jag är värdelös.
Sen är allting incheckat och planet kan bestigas. Känslan av total maktlöshet är borta och situationen är under kontroll. Jag klarar fan allt är i världen. Jag älskar att göra det själv. Vem bryr sig om vad mamma gör och varför finns det ens personal på en flygplats?
Sen sitter man där. Piloten talar med lugnande röst men det hjälper inte. Jag vill se aset som har mitt liv i hans händer. Se till så han gör det han ska. Själv konstatera att han är kapabel att göra sitt jobb. Nu vill jag ha en gör-det-själv-automat. Det finns inte. Undra vad mamma gör just nu.
