två sortes ångest
Ni vet tillfällig ångest. Den flyktiga, plötsliga och oförutsägbara. Den som sköljer över en som kallt vatten mot varm hud, och är så kraftig just där och då att man fysiskt reagerar på känslan. Kanske blundar du hårt, kanske måste du rent skaka av dig den. Driven av ett minne eller en tanke, som utan förvarning jobbat sig upp till ytan.
Ni vet den ständiga. Den som etsar sig fast som en klump i magen, som bommul i halsen och kryper som små, små trådar längst varenda ådra i kroppen. Den har ett utpekat motiv, och den känns evig. Den är det första du känner när du vaknar, det sista du känner när du somnar, och sen vandrar den genom natten som en lång destruktiv mardröm.
Sen sköljer den också som ett kallt vatten ibland, för känner du den ständiga, då går den tillfälliga just bredvid.
Känner ni den tillfälliga? Har ni mött den ständiga? Det har jag.
Kommentarer
Trackback
