Jag är en glad ballong

Idag ska jag tillbaka. Tillbaka till flickrummet som inte finns kvar. Tillbaka till svartröda tapeter och uppspikade LP-skivor. Allt kommer vara sig likt, men inget kommer vara som förut. 

 

Jag försöker tänka rationellt. Att livet är långt och att jag har överlevt 17 år utan. Men jag har aldrig överlevt utan dig. Jag har bara inte vetat något annat. Det är ingen förlust att vara utan. Det är en förlust att förlora, när du en gång haft.

 

Sanningen är att jag inte vet vem jag är om jag inte är med dig. Jag vågar inte öppna persinennerna på morgonen, för där utanför finns exakt samma värld. Exakt samma värld men annorlunda. Vi finns inte där. Jag finns, du finns, men vi finns inte där. Den förväntar sig att jag ska knyta mina skor och gå till jobbet varje morgon, laga mat och äta den, somna tyst och göra samma sak igen. Jag kan inte göra det utan dig. Jag vet inte hur.

 

Därför stannar jag i sängen idag igen. Persinennerna får vara nere, jobbet får stå kvar utan mig, och jag kan klamra mig fast vid en bild på oss och låtsas som att allting är som vanligt. En liten stund kan jag låtsas. Sen kommer verkligheten ikapp, men jag märker ingenting, för jag är upptagen med att försöka andas.