Jag är en glad ballong

Ikväll får vi inte låta skönhet, glittriga klänningar och 14 centimetersklackar komma i vägen under sanningens ögonblick. När röstnigen drar igång måste vi se klart!

Det är viktigt att vi värmer upp våra sinnen. Vidgar våra vyer! Gör oss tillgängliga för magi och skarpsynt kan se skillnad på något sensationellt, något okej och något förfärligt.

Vi måste motstå frestelsen att dricka vin för att vidröra njutelsens höjd. Vassa måste vi vara. VASSA! Ett glas för mycket och helt plötsligt lägger vi 600 kronor i telefonröster på Molly Sandén i ren empati för hennes uppbrott med Saade. "Why is she crying??????" Kommer vi böla framför TV:n. "Whyyyyyyyy!!!" Kan jag höra Emma tjuta, i jämna mellanrum mellan fyllehickningarna. Varför fick vi aldrig heller veta, för när svaret kom låg vi utslagna och patetiska på vardagsrumsmattan.

Sen ligger vi där, rödögda, blåslagna och ångestfyllda imorgon och helt plötsligt kan vi relatera till Molly Sandéns bidrag "Why am i crying", på ett sätt som vi inte förut kunnat drömma om. Någonting skaver inom oss. Vi spottade på demokratin när den var som bäst, vi flydde från ett ansvarstagande och någonstans i dimman förlorade vi oss själva.

Förstår ni allvaret nu? Va?