Emilia Jakobsson

Jag tänkte ägna ett helt inlägg åt min kära vän Emilia. Saker som gör henne älskvärd:

1: Emilia skriver "Skicka sms med namn och nummer", när hon bytt mobilnummer.
2: Emilia frågar hennes 803 vänner på facebook om man kan använda DVD:n utan antennkabel.
3: Emilia är helt tyst i 10 minuter efter ett skämt, och utbrister sedan "NU FATTAR JAG" och skrattar.
4: Emilia förklarar sedan det hon förstått för oss andra. Trots att vi redan fattat.
5: Emilia svarade något i stil med "Inte värre än muslimerna" när Jenny och Ebba pratade om Islam.
6: Emilia säger gärna "men äru trööööööööööööög", utan att förstå att hon förlorat rätten att använda ordet mot andra.
7: Emilia gillar Maskinen (Värsta punkten på den här listan.
8: Emilia får 60 på ett IQ-test och skyller på att hon inte förstod symbolerna. Utan att förstå att det är just det som visar IQ:n.
9: Emilia får ibland "ont i huvudet" av att tänka.
10: Emilia kommer bli arg när hon läser detta. (Ja, hon kan läsa)
Listan kan göras lång. Kanske fortsätter med del 2 imorgon.
Hon är även en fantastisk människa, om någon undrade.

årets elev

Johan, min svensklärare, utlovade på vår första lektion att han skulle hålla en "öppen mottagning" mellan en viss tid på onsdagar. För de som ville ha bekräftelse. På skoj förstås.
 
Jag gick dit den tiden, den dagen, utan att han var där. Så jag skrev ett brev, i stil med:

"Hej Johan. Jag måste kritisera din öppna mottagning, då du ej var här på angiven tid. Jag känner mig ledsen och förrådd. Nu kanske jag är tvungen att ta till dramatiska åtgärder för mitt bekräftelsebehov. Ha en fortsatt trevlig dag! /Lovisa Sp3c"

Idag fick jag ett pris och utmärkelsen "Årets elev". Han la i och för sig till hittills. But still!

Efter att ha förtärt mitt pris i form av juice, daim och diverse smågodis kände jag mig bekräftad.

Sen köpte jag en pensel på Jala för 45 kronor. En tunn liten stackare med några ynka hårstrån. För samma pris hade jag fått ett helt paket på Dollarstore. Just där och då, medan jag ömt strök de mjuka stråna medhårs, och den viskade att den alltid skulle vara min, kände jag att jag skulle dö utan. Så jag tog min livslust till fånga och köpte den.

Det gjorde mig nedstämd. Får gå till Johan på onsdag och muntras upp.

Av lite bekräftelse.

06:43

Det brukar vara runt 03:00 jag bestämmer mig för att vaka. I just den stunden ser jag mig själv ta en morgondusch vid 7-snåret, dricka kaffe och se ut över ett snötäckt Luleå. Läsa tidningen, känna mig tillfreds och bete mig sådär morgonpiggt och vackert.

Så blir det aldrig. Antingen somnar jag vid 07:00 eller så håller jag mig vaken men är skittrött och mår uselt hela dagen.

Till mitt försvar har denna natt varit fruktansvärt givande. Jag hamnade av en slump på Molly Sandéns blogg och vet nu att hon gått igenom en livskris för inte så längesen. Hon har även 13 stycker skinnjackor och hennes favoritmärke är Jofama by Kenza. Tillsammans med Eric Saadé bor hon i en förmodligen svindyr lägenhet i Stockholm. Hon är dessutom aktuell med singeln "Spread a little light".

Gör detta mig mer fulländad som person? Ja, faktiskt.

Typ.




Satt förövrigt på interflora och kollade på blommor av någon anledning jag inte riktigt själv kan förstå. Fick ett akut sug att skicka en sån där blomleverans till prinsen. Jag tänkte mig en kaktus. En liten ful kaktusblomma.

Tydligen kan man inte skicka runt kaktusar till folk.

Här tänkte jag vara romantisk, men var så oromantisk att det inte ens gick. Tråkigast!


facebook

Nu tänkte jag skriva en hur-man-vet-att-en-person-är-en-idiot-genom-facebook-checklista så ni får bättre koll i ämnet.

1: Personen i fråga har klämt in ett "Von", "The man", "Chillarn", "To the" eller något annat superfyndigt mellan sitt för- och efternamn.

2: Personen i fråga har relationsstatusen gift, och delar den med sin bästa vän.

3: Personen i fråga uppdaterar flera gånger dagligen med statusar i stil med:

"Gilla om jag är snygg, fin eller söt"
"Gilla så betygsätter jag ditt utseende 1-10"
"Om 20 gillar lägger jag upp en bild på min mage"

3: Personen i fråga har en luleåhockey-logga på sin profilbild.

4: Personen i fråga älskar att fylla år, endast pga. av uppmärksamheten på facebook. Dom svarar även varsamt på alla 479 stycken grattis!

5: Personen i fråga skriver gärna "Jag hatar dig din fucking hora!!! Fuck alla fucking backstabbers, fucking fuckfuck!!!" och får många "vad har hänt gumman?" till svar. Dom förklarar sällan vad det är men känner ändå ett behov av att skriva det.


Kan hända att jag är bitter och avundsjuk såklart, vad vet jag.




Harriet

När jag och Emma mailade Harriet (Läs föregående inlägg) låg jag och drömde om vilka tänkbara reaktioner som hade kunnat uppstå.

Reaktion 1:
Harriet skulle bli arg. Hon skulle påpeka att det var fult att ordmärka och möjligvis be oss växa upp. Kanske skulle hon argt meddela att hon har dyslexi.

Reaktion 2:
Harriet skulle låta bli att svara. Antingen skulle hon skratta lite gott, eller bli irriterad. Men hon skulle inte lägga ner energi på att skriva ett svar.

Reaktion 3:
Harriet medger att hon hade råkat skriva fel och tycker att vårat mail var väldigt roligt.


Men aldrig hade jag kunnat ana att hon skulle vara så hysteriskt rolig!
Hon förstod inte. Hon kunde inte efter ett mail lysandes av ironi inse att hon skrivit fel. Så jävla fantastiskt!

Där sitter liksom kvinnan och tänker för sig själv; "Här kommer två idiotiska tjejer och undrar om det är ett ytter- eller innerväggshörn. Det fattar dom väl själv att det ser likadant ut. Aja, jag ska inte sitta här och dömma någon bara för att jag själv är smart!"

Hur kul är det att mobba någon som inte förstår att den blir mobbad? Att sparka på någon som tror att den står?


Igår gillade jag denna okända kvinna, idag älskar jag henne.

särstaveri


Väntar ivrigt på svar!

k1ngen

Gun lägger fram ett hemmagjort spel framför mig på köksbordet, och ber mig "para ihop paren". Hon pekar på en bild och säger: "Men honom känner du väl igen?"


Jag svarar: "Joo. Som fan. Men jag vet inte vart det är jag sett honom förut!"

Då börjar hon skratta. Påpekar att jag är "för gullig" och lägger en tröstande hand på min axel.

"Men det är ju kungen!!!" Flämtar jag sedan fram. Efter några minuters betänketid.

Känns som ett ansikte man som svensk medborgare borde känna igen.

Kvinnor

Jag och sällskapet diskuterar kvinnans rätt i samhället. Nu sitter jag och Emma utan byxor. Under samtalet var detta en logisk protest. Frågan är på vilket sett detta hade varit negativt för männen i umgänget. Men vad gör man inte för jämställdheten?

bro code

När jag öppnade mitt paket av min kära bror idag, skrattade jag gott åt kartongen. En luft-bazooka. "Skön kartong", sa jag då och öppnade den för att hitta inget mindre än en jävla luft-bazooka där i! Det var med andra ord inte bara en kartong, utan min present.

När vi väl byggt ihop den, eller rättare sagt efter att mamma gjort det åt oss då brukanvisningen var svår, kunde jag inte längre tänka mig ett liv utan den.

Hur levde jag före jag kunde gå runt och skjuta luftkanonkulor på folk? Var jag lycklig? Förmodligen inte.

Ärligt talat har jag inte riktigt varit hel förens nu.


God jul

Den mest irriterande delen av självaste julafton är middagen. Den är fantastiskt god, längtan efter julklapparna finns kvar, och det röda läppstiftet har ännu inte lagt sig på tänderna. Men jag blir alltid så sviken av min magsäck. Efter 10 minuters glufsande är det över. Jag är full. Hjärnan vill ha mer sill, men magen hånflinar och vägrar. Längtande ser man ut över julbordet och känner sig aningen förbannad, och lite lurad.

Till skillnad från ätandet finns ju Kalles förbannade jul, som istället aldrig tar slut. "Åh vad kul med lite Kalle igen, ett helt år sedan sist" tänker hela församlingen i 5 minuter och stirrar sedan på klockan.

I år fördrev jag och la familia väntetiden (Dvs. tiden före julklapparna) med att på ett amerikanskt ståtligt sätt samlas runt pianot och i stämmor slänga ur oss lite julsånger. Julen kändes sådär rosafluffigt perfekt där för ett ögonblick!

"Kul att du kom" Sa jag för övrigt till Frida när hon for, sådär artig som jag är. Insåg kort därefter att det var jag som var gäst i hennes hus.



Jag och käraste Frida på julafton för ett antal år sedan.

felåt

Läste min sånt-här-kan-man-göra-när-man-har-lov-lista en andra gång och insåg hur sorglig jag lät.

I mitt liv är liksom höjden av frihet att bita på tånaglarna (Eller snarare inte), ensamdansa, känna skadeglädje och se på Spin city.

Jag lyckades få något så vackert som att ha lov att låta helt fruktansvärt tragiskt.

Jag ber om ursäkt ifall jag fick någon som just skickat in en ledighetsansökan att dra tillbak den, någon annan att ta ett extra jobb in case of för mycket ledighet, och någon tredje att helt enkelt hoppa från en bro i rädsla för sin framtida pension.

Har egentligen ett sjukt mycket roligare liv(!!!!!!)

Typ.

lite mindre fet

Konversation med Emmayo:

- Har du gått ner i vikt? Du ser mager ut
- Nej. Om det vore så väl. Vägde mig igår, och vägde exakt samma.
- Då kanske fettet har flyttat sig bara, till typ under fötterna.
- Ja. Fast det var ju i och för sig igår jag vägde mig och idag har jag promenerat till Emilia.
- Jaha, det förklarar ju saken!
- Jo, det är nog det.

Eller vad tror ni?


lov-lista

Igår fick jag mitt välförtjänta jullov. Minns inte ens senaste gången jag fick lov med såhär gott samvete. Har krigat mig genom de sista veckorna, som den tappra samuraj jag är.


10 saker man kan göra när man har lov:

1: Låta kroppen anta en onaturlig ställning i ett tappert försök att bita på sina tånaglar
2: Inse att man aldrig kommer uppnå den vigheten
3: Erkänna i sin blogg att man faktiskt är äcklig nog att vilja bita på sina egna tånaglar
4: Lyssna på "All by my self" ensam i sitt rum och ge sig på ett dansförsök
5: Se sig själv i spegeln och inse att danskunskaperna inte har förändrats sedan lågstadiet
6: Vara glad ändå
8: Ställa klockan på 07.00 och somna om
9: Säga "Hejdå gubben, jag lider med dig" till sin bf när han far till jobbet
10: Egentligen skratta inombords och känna sig ännu mer tillfreds med sin egna situation
11: Ligga naken och småfet i sin säng och se på "Spin city", då det är det enda som sänds efter 03.00
12: Vara glad ändå

Jag vet att det blev 12 punkter. Inte mitt fel att det finns så mycket att göra när man har lov!


gud

Vad har jag gjort för att förtjäna mina svettlökar? Det vore ju trevligt att kunna bära en tight tröja utan att tillverka två gulliga små förorenade sjöar under armarna efter en timmes användning. Det hade också varit trevligt om mina fötter kunde fortsätta vara torra och rosendoftande i mer än en timme efter varsamt duschande.

Känns lite som att Gud först tänkte göra mig till man. Men sen när han satt där på något sims-liknande program och skapade mig, som man rimligtvis kan anta, glömde han ta bort vissa mansfunktioner.

Typ som när jag och Ebba var på Londons flygplats och blev ombedda att ta av oss skorna i säkerhetskontrollen. Vi sneglade mot varandra i samförstånd och räckte över våra svettblöta kängor och traskade sen genom pip-maskinen barfota och lämnade ett par, inte särskilt charmiga, svettfläckar längst golvet.

Känns bra att jag inte är ensam i alla fall.
Två svettiga tjejer påväg in för kafferep hos drottningen.

du är antik

När jag var yngre hade jag svårt att skilja på unik och antik.

Tänk hur många relationer man hade kunnat sabba med att säga: "Du är antik" istället för unik.

Typ då jag springer in i kyrkan, oflåsandes och torr trots min långa springtur och avbryter prinsens bröllop, sådär filmaktigt som livet alltid är. "Don't marry her!!!! I love you!!! YOU'RE ANTIQUE!!!"

Chanserna att få rida ut på prinsens vita springare, hade ju minskat betydligt. (Oklart varför jag hade börjat prata engelska)


Sen var det inte riktigt så stora problem jag hade. Fick bara tänka en andra gång. Men hur kul hade det varit att skriva det?

Snälla Lovisa, var inte så förbannat ambitiös

- Skriv nu inte så mycket på den punkten. Jag tycker du är klar nu! Se så bra det gick. Skicka in nu!
- Men jag har innehållsförteckning, sammanfattning/diskussion och källförteckningen kvar?
- Nämen sluta nu. Källförteckning är inte så viktigt, jag vet ju om dina källor. Innehållsförteckningen spelar ju ingen roll, det är ju inte uppbyggnaden som är viktig utan innehållet!
- Men du har inte sett mitt innehåll?
- Jo, litegrann. Jag vet att du är smart, det blir bra så. Skicka nu!
- Men sammanfattningen då? Det står här att den är viktig?
- Den där mallen överdriver. Den är inte så viktig.
- Det är ju du som gjort mallen?
- Äh, du har ju sammanfattat och diskuterat i texten. Skicka nu!
- Du har ju inte läst min text?
- Det blir bra. Skicka nu!
- Men jag vill inte få sämre betyg. Vill göra den ordentligt.
- Men för fan Lovisa, det är jag som sätter ditt betyg! Du får VG vilket som.
- Nix. Jag tänker göra detta seriöst.
- Skicka nu, annars sänker jag dig!!!!

Har aldrig tidigare under min existens blivit tvingad att göra ett sämre arbete för att få ett bättre betyg.

Uppenbarligen är det inte bara vi elever som suktar efter lite ledighet!

kajsa

Kajsa Bergqvist är lesbisk, meddelade jag min pappa, och hans ansikte förvreds i smärtor samtidigt som han såg ut som ett frågetecken.

"Ja, lebb du vet. Ligger med andra tjejer. Pussas, kramas. Bor ihop. Är Kära!"

"Jag vet vad det är" Sa han kort, och la punkt på konversationen.

"Hur känns det för dig?" Sa jag då, som finner en alldeles speciell njutning i pressa han i samtalsämnen som gör honom obekväm. Ett extra pirr får jag av att prata om sexuella läggningar med honom, för jag vet att han hatar det.

"Det rör väl inte mig?" Mumlade han och ville fly från samtalsämnet.
-
"Joooooo, det gör det. För jag kände mig lite lebb när jag såg Kajsa i tidningen. Är jag normal pappa? Det pirrade i hela kroppen och nu vill jag bara vara där hon är!!!!"
-
"Usch vad äckligt. Sluta svamla. Bete dig som folk!"
-
"Stör det dig att Kajsa är lesbisk? Känns det jobbigt? Har du tappar respekt för henne?" Fortsatte jag mala på, för att få honom att svettas!
-
"Nej. Det är lite äckligt men det är hennes ensak."
-
"Ja. fyfan vad äckligt. USCH!"

"Ja."
-
"Ja. Fyfan"
-
"Ja."
-
Belåtet höll han med. Utan en tanke på att jag kunde ha varit ironisk. Utan att tycka att det var underligt att jag bytte sida mitt i allt.
-
Han tog liksom sitt medhåll, sög i sig det och lämnade konversationen när han var på topp.

barnradio

Barnradio borde förbjudas. Jag satt och läste tidningen i soffan här om dagen, sådär sofistikerad och lugn som jag ofta är, då skiten var på högsta volym på radio.

Pappa är nämligen sådan, som alltid har på radion. Förmodligen endast för att verka intellektuell, då han uppenbarligen inte lägger någon större vikt vid innehållet. Samtidigt som jag då satt och tog del av händelserna världen över, låg pappa i andra soffhörnet och löste korsord.

Den 8-åriga radiopratarn gapade ut en historia med en otroligt gäll röst och jag sneglade med pappa för att se om han också reagerade.

Sen stirrade jag.

Sen stirrade jag lite intensivare.

Sen frågade jag med lidande röst om han var dum i huvudet som kunde lösa korsord till oljudet. Hur orkade han leva med rösten?
-
Stäng av det då, sa han.
-
Då grät jag. På riktigt. Grät!
-
Där satt jag i soffan och bölade för att ungens röst trängde så lång in i själen på mig att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag kunde inte heller stänga av, då jag då skulle måsta närma mig ljudkällan och uppleva skiten på ännu högre volym.
-
Tydligen är man töntig då. Om man gråter för att radion, som går att stänga av, är jobbig.
Tydligen är det "kanske någon klasskompis till mig" som pratar.
Tydligen var jag och 8-åringen på radio på samma mentala nivå.
-
(Förlåt för alla bindestreck, men min dator verkar inte alltid vara kapabel till att göra ett radbyte)

vardagspsykologi

Låt mig använda lite häftiga psykologiska termer, när jag nu ska beskriva livets orättvisa och hur illa Fredrik behandlar mig. Man kan ju tycka att han borde behandla mig bättre, då jag kommer vara Emmas made of honor på hans bröllop. Han borde inte vilja riskera att jag har något att invända, när prästen frågar församlingen det. (Gör han ens det i Sverige?)
-
Stimulus: "Det finns ett jättefint bälte på Carlings, det vill jag ha."
Respons: Fredrik köper det jättefina bältet.

Stimulus: "Åh, hittade en sjukt snygg tröja."
Respons: Fredrik köper den sjukt snygga tröjan.

Stimulus: "Coolast klocka i kommunen, den vill jag ha."
Respons: Fredrik köper kommunens coolaste klocka.
-
Undrar ni vad stimulus och respons innebär, får ni läsa Psykologi A, och be till gudarna att ni inte får Gunnel. För får ni Gunnel, vet ni ändå inte vad någonting är vid kursens slut. Om man inte är ett geni som jag dvs.
-
Då till min fråga (frågor): Vore det fel av mig, som vän, att be henne dumpa honom av den här anledningen? Vore det att ta i att kräva det? Skulle jag få någon framgång om ett försök gjordes? Kan detta räknas som en mildare grad av stöld?

Inte alls avis

Jag har varken bakat saffranslängder, lussebullar, pepparkakor, julkola, eller gjort någon som helst ansträngning att bygga upp ett majestätiskt pepparkakshus från grunden.

Jag har inte julstädat, klätt en gran eller placerat ut 17.000 tomtar i olika stolekar på väl valda platser i lägenheten.  Inte en endaste liten jullåt har fått passera mina hörselgångar, och angående snöänglar, snölekar och snömän är årets oskuld fortfarande inte tagen.

Men vad duktiga ni andra är(!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

Vill jag skrika till alla julanhängare på min facebook, som ägnat månader åt mästerliga bakverk, och sen kommer vakna upp den 25e och inse att dom glömde fira jul. Dom var för upptagna med att förbereda.

Skrattar bäst som skrattar sist era jävlar.




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0