Jag är en glad ballong

Låt mig använda lite häftiga psykologiska termer, när jag nu ska beskriva livets orättvisa och hur illa Fredrik behandlar mig. Man kan ju tycka att han borde behandla mig bättre, då jag kommer vara Emmas made of honor på hans bröllop. Han borde inte vilja riskera att jag har något att invända, när prästen frågar församlingen det. (Gör han ens det i Sverige?)

-

Respons: Fredrik köper det jättefina bältet.

Stimulus: "Åh, hittade en sjukt snygg tröja."

Respons: Fredrik köper den sjukt snygga tröjan.

Stimulus: "Coolast klocka i kommunen, den vill jag ha."

Respons: Fredrik köper kommunens coolaste klocka.

-

Undrar ni vad stimulus och respons innebär, får ni läsa Psykologi A, och be till gudarna att ni inte får Gunnel. För får ni Gunnel, vet ni ändå inte vad någonting är vid kursens slut. Om man inte är ett geni som jag dvs.

-

Då till min fråga (frågor): Vore det fel av mig, som vän, att be henne dumpa honom av den här anledningen? Vore det att ta i att kräva det? Skulle jag få någon framgång om ett försök gjordes? Kan detta räknas som en mildare grad av stöld?