Jag är en glad ballong

"Ja, lebb du vet. Ligger med andra tjejer. Pussas, kramas. Bor ihop. Är Kära!"

"Jag vet vad det är" Sa han kort, och la punkt på konversationen.

"Hur känns det för dig?" Sa jag då, som finner en alldeles speciell njutning i pressa han i samtalsämnen som gör honom obekväm. Ett extra pirr får jag av att prata om sexuella läggningar med honom, för jag vet att han hatar det.

"Det rör väl inte mig?" Mumlade han och ville fly från samtalsämnet.

-
"Joooooo, det gör det. För jag kände mig lite lebb när jag såg Kajsa i tidningen. Är jag normal pappa? Det pirrade i hela kroppen och nu vill jag bara vara där hon är!!!!"

-

"Usch vad äckligt. Sluta svamla. Bete dig som folk!"

-

"Stör det dig att Kajsa är lesbisk? Känns det jobbigt? Har du tappar respekt för henne?" Fortsatte jag mala på, för att få honom att svettas!

-

"Nej. Det är lite äckligt men det är hennes ensak."

-

"Ja. fyfan vad äckligt. USCH!"

"Ja."

-

"Ja. Fyfan"

-

"Ja."

-

Belåtet höll han med. Utan en tanke på att jag kunde ha varit ironisk. Utan att tycka att det var underligt att jag bytte sida mitt i allt.

-

Han tog liksom sitt medhåll, sög i sig det och lämnade konversationen när han var på topp.