Harriet
När jag och Emma mailade Harriet (Läs föregående inlägg) låg jag och drömde om vilka tänkbara reaktioner som hade kunnat uppstå.
Reaktion 2:
Reaktion 3:
Men aldrig hade jag kunnat ana att hon skulle vara så hysteriskt rolig!
Där sitter liksom kvinnan och tänker för sig själv; "Här kommer två idiotiska tjejer och undrar om det är ett ytter- eller innerväggshörn. Det fattar dom väl själv att det ser likadant ut. Aja, jag ska inte sitta här och dömma någon bara för att jag själv är smart!"
Hur kul är det att mobba någon som inte förstår att den blir mobbad? Att sparka på någon som tror att den står?
Igår gillade jag denna okända kvinna, idag älskar jag henne.
Reaktion 1:
Harriet skulle bli arg. Hon skulle påpeka att det var fult att ordmärka och möjligvis be oss växa upp. Kanske skulle hon argt meddela att hon har dyslexi.
Reaktion 2:
Harriet skulle låta bli att svara. Antingen skulle hon skratta lite gott, eller bli irriterad. Men hon skulle inte lägga ner energi på att skriva ett svar.
Reaktion 3:
Harriet medger att hon hade råkat skriva fel och tycker att vårat mail var väldigt roligt.
Men aldrig hade jag kunnat ana att hon skulle vara så hysteriskt rolig!
Hon förstod inte. Hon kunde inte efter ett mail lysandes av ironi inse att hon skrivit fel. Så jävla fantastiskt!
Där sitter liksom kvinnan och tänker för sig själv; "Här kommer två idiotiska tjejer och undrar om det är ett ytter- eller innerväggshörn. Det fattar dom väl själv att det ser likadant ut. Aja, jag ska inte sitta här och dömma någon bara för att jag själv är smart!"
Hur kul är det att mobba någon som inte förstår att den blir mobbad? Att sparka på någon som tror att den står?
Igår gillade jag denna okända kvinna, idag älskar jag henne.
Kommentarer
Postat av: In your face
Man ska inte rätta andra när man själv inte hanterar språket. Bara av att snabbt läsa detta inlägg så hittade jag ett fel. Det heter "döma" - inte "dömma".
Trackback
