du är antik
När jag var yngre hade jag svårt att skilja på unik och antik.
Typ då jag springer in i kyrkan, oflåsandes och torr trots min långa springtur och avbryter prinsens bröllop, sådär filmaktigt som livet alltid är. "Don't marry her!!!! I love you!!! YOU'RE ANTIQUE!!!"
Chanserna att få rida ut på prinsens vita springare, hade ju minskat betydligt. (Oklart varför jag hade börjat prata engelska)
Sen var det inte riktigt så stora problem jag hade. Fick bara tänka en andra gång. Men hur kul hade det varit att skriva det?
Tänk hur många relationer man hade kunnat sabba med att säga: "Du är antik" istället för unik.
Typ då jag springer in i kyrkan, oflåsandes och torr trots min långa springtur och avbryter prinsens bröllop, sådär filmaktigt som livet alltid är. "Don't marry her!!!! I love you!!! YOU'RE ANTIQUE!!!"
Chanserna att få rida ut på prinsens vita springare, hade ju minskat betydligt. (Oklart varför jag hade börjat prata engelska)
Sen var det inte riktigt så stora problem jag hade. Fick bara tänka en andra gång. Men hur kul hade det varit att skriva det?
Kommentarer
Trackback
