God jul
Den mest irriterande delen av självaste julafton är middagen. Den är fantastiskt god, längtan efter julklapparna finns kvar, och det röda läppstiftet har ännu inte lagt sig på tänderna. Men jag blir alltid så sviken av min magsäck. Efter 10 minuters glufsande är det över. Jag är full. Hjärnan vill ha mer sill, men magen hånflinar och vägrar. Längtande ser man ut över julbordet och känner sig aningen förbannad, och lite lurad.
"Kul att du kom" Sa jag för övrigt till Frida när hon for, sådär artig som jag är. Insåg kort därefter att det var jag som var gäst i hennes hus.
Jag och käraste Frida på julafton för ett antal år sedan.
Till skillnad från ätandet finns ju Kalles förbannade jul, som istället aldrig tar slut. "Åh vad kul med lite Kalle igen, ett helt år sedan sist" tänker hela församlingen i 5 minuter och stirrar sedan på klockan.
I år fördrev jag och la familia väntetiden (Dvs. tiden före julklapparna) med att på ett amerikanskt ståtligt sätt samlas runt pianot och i stämmor slänga ur oss lite julsånger. Julen kändes sådär rosafluffigt perfekt där för ett ögonblick!
"Kul att du kom" Sa jag för övrigt till Frida när hon for, sådär artig som jag är. Insåg kort därefter att det var jag som var gäst i hennes hus.
Jag och käraste Frida på julafton för ett antal år sedan.
Kommentarer
Trackback
