årets elev
Johan, min svensklärare, utlovade på vår första lektion att han skulle hålla en "öppen mottagning" mellan en viss tid på onsdagar. För de som ville ha bekräftelse. På skoj förstås.
"Hej Johan. Jag måste kritisera din öppna mottagning, då du ej var här på angiven tid. Jag känner mig ledsen och förrådd. Nu kanske jag är tvungen att ta till dramatiska åtgärder för mitt bekräftelsebehov. Ha en fortsatt trevlig dag! /Lovisa Sp3c"
Efter att ha förtärt mitt pris i form av juice, daim och diverse smågodis kände jag mig bekräftad.
Sen köpte jag en pensel på Jala för 45 kronor. En tunn liten stackare med några ynka hårstrån. För samma pris hade jag fått ett helt paket på Dollarstore. Just där och då, medan jag ömt strök de mjuka stråna medhårs, och den viskade att den alltid skulle vara min, kände jag att jag skulle dö utan. Så jag tog min livslust till fånga och köpte den.
Det gjorde mig nedstämd. Får gå till Johan på onsdag och muntras upp.
Av lite bekräftelse.
Jag gick dit den tiden, den dagen, utan att han var där. Så jag skrev ett brev, i stil med:
"Hej Johan. Jag måste kritisera din öppna mottagning, då du ej var här på angiven tid. Jag känner mig ledsen och förrådd. Nu kanske jag är tvungen att ta till dramatiska åtgärder för mitt bekräftelsebehov. Ha en fortsatt trevlig dag! /Lovisa Sp3c"
Idag fick jag ett pris och utmärkelsen "Årets elev". Han la i och för sig till hittills. But still!
Efter att ha förtärt mitt pris i form av juice, daim och diverse smågodis kände jag mig bekräftad.
Sen köpte jag en pensel på Jala för 45 kronor. En tunn liten stackare med några ynka hårstrån. För samma pris hade jag fått ett helt paket på Dollarstore. Just där och då, medan jag ömt strök de mjuka stråna medhårs, och den viskade att den alltid skulle vara min, kände jag att jag skulle dö utan. Så jag tog min livslust till fånga och köpte den.
Det gjorde mig nedstämd. Får gå till Johan på onsdag och muntras upp.
Av lite bekräftelse.
Kommentarer
Trackback
