Jag är en glad ballong

Nog har jag hört diverse personer prata om hur dom småtjaffsat med sina garderober, men jag och min garderob tar nog ut skiljsmässa snart, för de här ständiga bråken är mer än jag klarar av. Igår kämpade jag i en halvtimme med att lirka upp lådorna som var alldeles för överfulla och uppkäftiga. Jag grät en skvätt, sa några fula ord, bad om ursäkt och sedan började det om igen. Där satt jag dränkt i tårar och bönade och bad denna träbyggnad om nåd, med gråten i halsen pressade jag fram meningar som "Snälla.. jag orkar inte, hjälp till lite nu? Jag ska aldrig mer vara dum mot dig.. jag beeeer!".  Röd i ansiktet och brutalt ilsken tog jag ett gem och bestämde mig för att plåga denna skapelse till döds, jag ristade in ett djupt sträck samtidigt som jag hånskattade och sa: "Nu känns det inte så kul va!?!?!? Skrattar bäst som skrattar sist, SUCKER!"

När samma hysteriska bråk bröt ut i morse insåg jag att detta förhållande inte går att rädda, det är över nu, finito!


Sen kanske jag inte betedde mig riktigt sådär, men ungefär.

"Allt är bra"

Tre ord så genomskinliga att till och med du måste höra dess falskhet redan innan du uttalar dom högt.

Jag älskar dig - hela dig. Varför har du så svårt att älska dig själv, när det är så enkelt för oss andra? Hur kan du inte se dig själv som världen gör, när det är så uppenbart?

Om du inte kan tänka på dig själv, försök att tänka på mig. Skadas du, skadas jag, vet du inte det? Jag har sedan länge bara väntat, försjunken i en ständig oro i väntan på att någonting ska hända. Jag fortsatte hoppas, hela tiden hoppades jag att det skulle vända.

Även om ditt hopp är borta, så finns mitt kvar. För jag vet vad du är värd, jag vet vad du förtjänar att få ut av det här livet, jag vet vad du klarar om du bara har tillräckligt med vilja att försöka. Det räcker inte att jag vet vad du kan, du måste veta det själv.

Stäng inte in dig i dig själv, låt inte ångesten styra din väg och föra din talan. Låt inte den enkla vägen vinna utan låt oss tillsammans ta den svåra. Jag kanske inte kommer kunna göra mirakel, men jag kan försöka. Du måste låta mig försöka.

Det du bär, det bär jag med - vi bär det tillsammans.

Fan, jag älskar dig gumman, men du måste även älska dig själv.

Nu när vi ändå är på G..


Jag kröp som en myssugen hundvalp in under mammas arm i soffan. Envisades med att med att försöka skapa en konversation trots att mamma uppenbarligen fann det mycket intressantare att spela spindelharpan. Jag borrade in mig i henne, pratade och försökte förgäves vinna lite uppmärksamhet! Sen helt plötsligt utbrister hon:

- Lovisaaaaaaa! Kan du bete dig som en normal tonåring? Du ska inte krypa upp i soffan och förfölja mig hela dagarna. Gör nånting, tonåringar ska skrika och vara förfärliga!

Jag var inte sen med att uppfylla min mammas önskningar utan reste mig upp och skrek meningar som innehöll: jag hatar dig, jag ska supa mig redlöst full & jag skiter fullständigt i vad du säger. Sen smällde jag ordentligt i dörren när jag gick ut, sådär tonårsaktigt.

Sen kom jag smygande tillbaka, borrade in mig under hennes arm igen och kurrade som en kissekatt.



(Mamma är förresten bombsäker på att ni måste tro att hon inte har alla hästar hemma, vilket helt och hållet stämmer. Någon liten pålle är allt ute på grönbete)

Kärleksfulla simon:

- Har du tänkt på en sak? Alla misslyckade barn har skilda föräldrar! Seriöst.

thanks dude

(mina eksem ville säga hej)



Ett gott tandställningsskratt förlänger livet!


Det där var sista inlägget.

Lovar!

Jag måste förklara mig. Anledningen till att jag är förfärligt dålig på att uppdatera är för att min dator är sönder. Före ni skänker en medlidande tanke i riktning mot mig måste jag berätta att TV:n också är det. Sörj med mig, gråt om det behövs.

luring, det är inte den egentliga anledningen.

Beror väl på att jag har absolut zero att skriva om också. Det är inte det att mamma har slutat bjuda på fina citat, säga och göra konstiga saker, nejdå, hon håller samma klass som förut. Emilia och dom andra flickorna levererar också lika mycket material som förr; jag kan bara inte uttrycka mig i ord längre. Jag har tappat hela skrivkonsten!

Jag är ledsen mina kära vänner, men min storhetstid är över. Nu går jag i pension!

Adios!




Låtsas sörja litegrann i alla fall!

Liiiiiiite!

Ny design, nytt innehåll!

Okej, precis samma innehåll. Men iaf lite bättre uppdatering!


Olle, dvs, den lagom tjocka katten vi har äran att ta hand om i två veckor har hitills kissat sisådär 8 gånger inomhus. Jag klagar, och mamma säger:"Han som är så sötipöt, lilla ollebolles kisselikiss luktar så gott så".

Måste dock erkänna att han är rätt skön.. Han sätter sig ner på hallmattan, fladdrar med ögonfransarna & skvätter lite medans mamma ser på.

Ni antar såklart att mamma flippade då, det är väl ändå en normal reaktion när man bevittnar en katt kissa ner ens matta? Men icke. Hon sa med sammetslen röst att man inte få göra så. Sen tog hon mattan och tvättade den i badkaret.

Historien tar inte slut där gott folk;

Mamma stoppar ut den nytvättade mattan på balkongen & Olle slinker med ut genom dörren. 3 sekunder senare var mattan nerkissad igen!

Är inte helt säker, men jag tror mamma och Olles relation förstördes lite den stunden!

Tack kära björn, för att du delade med dig av ett inlägg.

Tänkte bara medela, direkt inloggning på sin broders dator är riskabelt!

CHACHA! Sitter här och kliar mig på bilringarna med ena handen nerkörd i en extrastor chipspåse. Har varit en väldigt tung dag idag vaknade 10 för jag kände att jag var alldeles för kOOl:P:P för att gå på de tidigaste lektionerna (dah liXXom). Jag har haft en helt otrolig analklåda hela dagen det känns som att någon har tänt eld på mitt rektum.

Sen for jag iaf till Åhlens där jag baxxa en Eminem cd men jag menar, vad gör man inte för hiphopen lixxom?

Vill oxå ge ett shoutout till min bror Björn Qvick som är Super_duper_awesome HEEEIDA

Visst tål inte katter choklad? Det är väl typ livsfarligt?

Bara undrar..


Olle kan hälsa hem!

Är det inte fantastiskt att ha en mamma? Någon som bryr sig om en.

Tänkte bara fråga, för jag har ingen aning om hur det är.

Mammmas kära vän Anita drog till thailand för någon dag sen & mamma tog mer än gärna på sig ansvaret som kattvakt. Hon glömde liksom bort den där lilla detaljen att jag inte tål katter, och blir röd i ögonen, snorig och eksemig av att ens tänka på dom.

Berättade nyss hur jobbig natt jag hade pga. allergin och det enda mamma sa var:
- Men då hade du väl inte stängt dörren, vad klantigt.

Jag påpekade då att hon i sånna här lägen ska ta mitt parti och inte kattens. Men då sa hon bara:
- Stänger du inte dörren så är det ju inte Olles fel, hoppas han kissar i ditt rum!

Ska tillbaks till skolan och tröstäta mjöliga, fantastiska pannkakor nu & sen skriva ett litet MVG i historia.

Olle hälsar.

Jag, Ludde och Simon sitter på bussen.

Jag och simpo ska se new moon ikväll, och han taggar som aldrig förut. Han går omkring och gör jättefjantiga scener från twilight och tycker att han är jätterolig.

Jag älskar Simon!

Eller jag älskade, före han sa att mina blixtlåsörhängen var fula.

Hur ballt låter inte det liksom? b-l-i-x-t-l-å-s-ö-r-h-ä-n-g-e-n!

Så ballt att jag var tvungen att köpa ett par likadana till min mamma i födelsedagspresent, och nog uppskattade hon dom må jag säga. Hon bär dom med stolthet just nu!

Jag har mörkgrått hår, med en liten touch av grönt.

Men enligt min kära mamma är jag strålande söt i min nya rågblonda hårfärg.

hahahihihoho.

Hon påstår även att det är naturligt och snyggt med denna gnistrande gråa hårfärg.

Naturligt är det garanterat, på någon över 60.

Men eftersom jag är 16 år känner jag mig inte riktigt redo för det gråa än, och gör därför valet att springa på ica i 190 km/h för att inhandla någonting förvandlande.


Justja, glömde en sak: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAGGGGGGGGGGGGGHHHHHHHHHH

Pappas bästa vän, dvs hans television fick vara med om en orättvis behandling här om dagen. Pappa har länge tänkt tanken: "Jag måste skruva fast den i stativet, så den inte faller". Men tanken har liksom aldrig förvandlats till en handling, och då går det som det går.

Pappa skulle iallafall skuta bak tv:n och valde att gå till väga genom att helt enkelt trycka tv:n bakåt.

Någon som listat ut fortsättningen? Tv:n föll & skärmen sprack. Där stod jag och höll minen, försökte se förfärad ut för att vara ett bra stöd åt far min.

Men lika glad var pappa för det, han hade ju en annan tv på lager. När han kom bärandes på tv:n från garaget, som förövrigt hade ett handtag kunde jag inte se förfärad ut längre.

Det kan möjligtvis ha varit världens första tv han kom bärande på, dock inte svart/vit. Utan istället i vackert sepia, dvs. brun/röd-aktigt. Högst skrattframkallande kan jag lova!


Den ser bra ut där den står, riktigt bra.

Har ni saknat mig? Varit väldigt frånvarande dom närmaste dagarna och jag ber om ursäkt för det. Önskar att jag hade någon ascool anledning till det, men så är det inte. Sanningen är den att jag sovit.

En dag a la Lovisa ser ut såhär:

Jag vaknar halv 6 på morgonen, läser en bok, pluggar litegrann, gör mig i ordning och går sen till skolan. Tappert och väldigt uppmärksamt tar jag mig igenom skoldagen och sen far jag hem. Väl hemma gör jag mina läxor och kollar igenom kommande kapitlen lite extra, och sen äter jag middag. Efter middagen återgår jag till läsandet, jag börjar känna mig lite pömsig så jag sneglar mot min fiende klockan, och upptäcker förfärat att den är 18.00, så då kryper jag till kojs.

I vanliga fall skulle jag skrivit ett HA-HA med fet text och sedan sagt att jag skämtade. Men det är faktiskt sant, så tragisk har jag blivit. En svärmorsdröm, Gun borde vilja adoptera mig! Min dygnsrytm har blivit helt galen, jag somnar före 7 varje kväll och stiger sen upp av mig själv.

Kände att ni förtjänade en förklaring!

Nu till något annat, jag och Emma var på ica nyss. En väldigt långsam tant gick framför oss och slösade våran dyrbara tid, sedan lämnade hon vagnen och gick bort till en hylla några meter bort. En hemsk hämndplan började gro inom mig och jag förklarade den för Emma. Nämnligen: "Vi plockar bort några varor från hennes korg så kommer hon bli jättesnopen när hon kommer hem, fan va gangsta". Emma kände taggen och snabbt som blixten plockade vi bort falukorven och köttbullarna från vagnen.

3 sekunder senare kom samvetet.

4 sekunder senare la vi tillbaka dom.

5 sekunder senare frågade vi tanten om hon behövde hjälp att bära.

Fan.

Klockan börjar närma sig 6, dags att sova gott folk!

Orka att hertsön är en förort.

Man åker ju liksom förbi stan för att komma hit?

Förort ska ju vara före stan.

Men enligt mamma och Björn så spelar det ingen roll. "Det beror ju på vilket håll du kommer från!"

Ja, jag kan ju inte neka till det. Där satt jag och kompromissade och dom vägrade att ens hålla med om att Hertsön i så fall är både och. Ibland förort, ibland efterort.

Mer logiskt än så kan det ju inte bli.

Jobbigt att vara den kloka i familjen!