we are family

Nu när vi ändå är på G..


Jag kröp som en myssugen hundvalp in under mammas arm i soffan. Envisades med att med att försöka skapa en konversation trots att mamma uppenbarligen fann det mycket intressantare att spela spindelharpan. Jag borrade in mig i henne, pratade och försökte förgäves vinna lite uppmärksamhet! Sen helt plötsligt utbrister hon:

- Lovisaaaaaaa! Kan du bete dig som en normal tonåring? Du ska inte krypa upp i soffan och förfölja mig hela dagarna. Gör nånting, tonåringar ska skrika och vara förfärliga!

Jag var inte sen med att uppfylla min mammas önskningar utan reste mig upp och skrek meningar som innehöll: jag hatar dig, jag ska supa mig redlöst full & jag skiter fullständigt i vad du säger. Sen smällde jag ordentligt i dörren när jag gick ut, sådär tonårsaktigt.

Sen kom jag smygande tillbaka, borrade in mig under hennes arm igen och kurrade som en kissekatt.



(Mamma är förresten bombsäker på att ni måste tro att hon inte har alla hästar hemma, vilket helt och hållet stämmer. Någon liten pålle är allt ute på grönbete)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0