Jag är en glad ballong

Nog har jag hört diverse personer prata om hur dom småtjaffsat med sina garderober, men jag och min garderob tar nog ut skiljsmässa snart, för de här ständiga bråken är mer än jag klarar av. Igår kämpade jag i en halvtimme med att lirka upp lådorna som var alldeles för överfulla och uppkäftiga. Jag grät en skvätt, sa några fula ord, bad om ursäkt och sedan började det om igen. Där satt jag dränkt i tårar och bönade och bad denna träbyggnad om nåd, med gråten i halsen pressade jag fram meningar som "Snälla.. jag orkar inte, hjälp till lite nu? Jag ska aldrig mer vara dum mot dig.. jag beeeer!".  Röd i ansiktet och brutalt ilsken tog jag ett gem och bestämde mig för att plåga denna skapelse till döds, jag ristade in ett djupt sträck samtidigt som jag hånskattade och sa: "Nu känns det inte så kul va!?!?!? Skrattar bäst som skrattar sist, SUCKER!"

När samma hysteriska bråk bröt ut i morse insåg jag att detta förhållande inte går att rädda, det är över nu, finito!


Sen kanske jag inte betedde mig riktigt sådär, men ungefär.