fml
Det var en vintermorgon under tidigt 2000-tal. Jag gick hand i hand med mamma påväg till skolan. Björn kan händelsevis ha varit där, men lika lite som vi bryr oss nu, brydde vi oss då.
Där gick vi i alla fall. På en snöbeklädd väg, med en sol ovan oss som lyste provocerande starkt utan att bringa någon som helst värme.
Jag sa:" Mamma, varför finns det inte täckkjolar? Det är genialt. (Kan ha använt ett annat ord) Det är ju jättefult med täckbyxor. Jag vill ha en täckkjol. När jag blir stor ska jag uppfinna en sådan."
Mamma skrattade åt min fantasi. "Lets face it, Lovisa" Sa hon, sådär inne som hon alltid varit. "Täckkjolar kommer aldrig att gå hem"
"Men fyfaaaaaaaaaaaaaaaaaaan" Sa jag uppriktigt, ilsket och aningen kränkt inne på Intersport här om dagen.
"Hihi. Det är en riktigt bra uppfinning faktiskt. Om man jobbar på ett dagis som jag och ska stå ute i kylan på dagarna" Sa en förbipasserande kvinna som hört mig svära.
"Mmm.. och dom är MINA!" Svarade jag aggresivt och stirrade med röda ögon på den oskyldiga kvinnan som såg skräckslagen ut.
"Det där är min uppfinning!!!" La jag till medan jag stampade ut från butiken och lämnade den stackars kvinnan ensam att undra vilken bokstavskombination jag lider av.
(Förutom Björn då. Som flitigt och samvetslöst högläste den för sin kompiskrets)
Där gick vi i alla fall. På en snöbeklädd väg, med en sol ovan oss som lyste provocerande starkt utan att bringa någon som helst värme.
Jag sa:" Mamma, varför finns det inte täckkjolar? Det är genialt. (Kan ha använt ett annat ord) Det är ju jättefult med täckbyxor. Jag vill ha en täckkjol. När jag blir stor ska jag uppfinna en sådan."
Mamma skrattade åt min fantasi. "Lets face it, Lovisa" Sa hon, sådär inne som hon alltid varit. "Täckkjolar kommer aldrig att gå hem"
Nu finns dessa foderklädda kreationer i varje sportinriktad butik land och rike runt.
"Men fyfaaaaaaaaaaaaaaaaaaan" Sa jag uppriktigt, ilsket och aningen kränkt inne på Intersport här om dagen.
"Hihi. Det är en riktigt bra uppfinning faktiskt. Om man jobbar på ett dagis som jag och ska stå ute i kylan på dagarna" Sa en förbipasserande kvinna som hört mig svära.
"Mmm.. och dom är MINA!" Svarade jag aggresivt och stirrade med röda ögon på den oskyldiga kvinnan som såg skräckslagen ut.
"Det där är min uppfinning!!!" La jag till medan jag stampade ut från butiken och lämnade den stackars kvinnan ensam att undra vilken bokstavskombination jag lider av.
Slutsats värd att begrunda:
Hade jag haft en mamma som trodde på mig som barn, hade jag varit framgångsrik och förmodligen mycket rik nu.
Befogad fråga:
Vem har läst min dagbok?
(Förutom Björn då. Som flitigt och samvetslöst högläste den för sin kompiskrets)
Kommentarer
Trackback
