saga 2
Sen skrev jag en ny. En lite mer rumsren.
En timme senare, med detta som underhållning, längtar jag efter ett liv.
Och kanske till och med en vän.
En timme senare, med detta som underhållning, längtar jag efter ett liv.
Och kanske till och med en vän.
saga
Gillar ni sagan jag skrev på spotify?
Det blev lite väl vulgärt.
Det blev lite väl vulgärt.
skandal!
Jag håller med om att en kungabebis är en tillräckligt stor grej för att det ska uppmärksammas i media. Inte för en sekund missunnar jag någon bilder på Estelle.
Men hennes barnvagnsmodell? Valet av färgen? Säkerheten? Märkets ursprung?
En guide hur man stickar en likadan kofta som skymtas på bilder?
Sådana besvikelser över namnet att folk ropar: "Skandal!"
När vi i framtiden googlar ordet "skandal", kommer vi hitta olyckor, mobbningshistorier, konkursföretag och en och annan politisk flopp. Och mitt i virrvarret av faktiska skandaler, finns namnvalet Estelle.
Kungen sa förövrigt: "Hon var söt och betedde sig precis som hon ska göra"
Shame on Estelle om hon hade börjat tjuta på något oanständigt okungligt vis. Tur, tycker kungen, att denna 0-åring betedde sig som folk.
Människan Estelle
Ni kan pusta ut.
Överhovmästarinnan slår fast att det är ett mycket mänskligt barn.
Här har vi ett värdefullt konstaterande. Ingen behöver liksom gå undrande nu. Själv har jag mest varit nyfiken på kön, men själva arten är ju såklart också relevant.
Ett mycket mänskligt barn. Inga korsningar. Inga konsigheter. Det känns tryggt!
Överhovmästarinnan slår fast att det är ett mycket mänskligt barn.
Här har vi ett värdefullt konstaterande. Ingen behöver liksom gå undrande nu. Själv har jag mest varit nyfiken på kön, men själva arten är ju såklart också relevant.
Ett mycket mänskligt barn. Inga korsningar. Inga konsigheter. Det känns tryggt!
Emilias trygga famn
Om ni bläddrar ner i arkivet, hittar ni ett inlägg om Emilia Jakobsson. Jag anföll hennes IQ och hängde ut hennes allra mest korkade stunder i livet.
Det roligaste med det här, är kommentarerna som följde.
Hennes fantastiskt söta mor skriver då: "Det är min dotter det". Sådär moderligt stolt. Som att Emilia lärt sig gå, fått ett pris, eller åtminstone ett inlägg av kärlek.
Några veckor senare skriver hon igen: "Jag väntar fortfarande på Del 2".
Är inte det beundransvärt? Hur hon först tar klivet ut och malligt erkänner att det minsann är hon som krystat ut detta korkade barn och sedan efterfrågar en fortsättning.
Det är en så fin familjär solidaritet att jag kan se framtiden speglas i detta nu. Carita ringer strålande glad upp Emilia för att meddela att hon är med i tidningen. Framtida narkotikasmugglaren Emili-yo, fruktad land och rike runt kan alltid luta sig tillbaka mot familjens trygga famn.
"Jag såg dig i tidningen, gumman!!! Nu ska artikeln upp på väggen tillsammans med alla andra."
Det är så fint.
Det roligaste med det här, är kommentarerna som följde.
Hennes fantastiskt söta mor skriver då: "Det är min dotter det". Sådär moderligt stolt. Som att Emilia lärt sig gå, fått ett pris, eller åtminstone ett inlägg av kärlek.
Några veckor senare skriver hon igen: "Jag väntar fortfarande på Del 2".
Är inte det beundransvärt? Hur hon först tar klivet ut och malligt erkänner att det minsann är hon som krystat ut detta korkade barn och sedan efterfrågar en fortsättning.
Det är en så fin familjär solidaritet att jag kan se framtiden speglas i detta nu. Carita ringer strålande glad upp Emilia för att meddela att hon är med i tidningen. Framtida narkotikasmugglaren Emili-yo, fruktad land och rike runt kan alltid luta sig tillbaka mot familjens trygga famn.
"Jag såg dig i tidningen, gumman!!! Nu ska artikeln upp på väggen tillsammans med alla andra."
Det är så fint.
Melodifestivalen
Ikväll får vi inte låta skönhet, glittriga klänningar och 14 centimetersklackar komma i vägen under sanningens ögonblick. När röstnigen drar igång måste vi se klart!
Det är viktigt att vi värmer upp våra sinnen. Vidgar våra vyer! Gör oss tillgängliga för magi och skarpsynt kan se skillnad på något sensationellt, något okej och något förfärligt.
Vi måste motstå frestelsen att dricka vin för att vidröra njutelsens höjd. Vassa måste vi vara. VASSA! Ett glas för mycket och helt plötsligt lägger vi 600 kronor i telefonröster på Molly Sandén i ren empati för hennes uppbrott med Saade. "Why is she crying??????" Kommer vi böla framför TV:n. "Whyyyyyyyy!!!" Kan jag höra Emma tjuta, i jämna mellanrum mellan fyllehickningarna. Varför fick vi aldrig heller veta, för när svaret kom låg vi utslagna och patetiska på vardagsrumsmattan.
Sen ligger vi där, rödögda, blåslagna och ångestfyllda imorgon och helt plötsligt kan vi relatera till Molly Sandéns bidrag "Why am i crying", på ett sätt som vi inte förut kunnat drömma om. Någonting skaver inom oss. Vi spottade på demokratin när den var som bäst, vi flydde från ett ansvarstagande och någonstans i dimman förlorade vi oss själva.
Förstår ni allvaret nu? Va?
DIN RÖST GÖR SKILLNAD!
far
Pappa ringer när jag sitter och suger in lärdom på skolan en måndagsmorgon.
"Lovisa! Jag är med på tv ikväll. Du får inte missa det. Kvart över 7! Dom kom och intervjuade mig på OK, jag hade köpt en snöskotta."
Där sitter jag sedan, kvart över 7 och ser min frusna far prata om vädrets konsekvenser i några ynka sekunder.
Då ringer han igen.
- Såg du???? Det var lite lite... Jag sa jättemycket mer. Vi pratade om snöskottan jag hade köpt. Aja, du får se vid 10tiden också, då kanske dom tar med mer.
- Joo. Jätteduktig var du. Mmm. Mycket tråkigt att dom inte tog med allt. Men det du sa var väldigt bra. Väldigt duktigt, pappa.
Där sitter jag sen, halv 11, och ser exakt samma klipp som jag gjorde för några timmar sedan.
Då ringer han igen.
- Såg du??? Dom tog inte med nåt mer nu heller. Dåligt!
- Jag såg. Du var jätteduktig
- Jag sa mycket mer!
- Jag vet, pappa. Säkert jättebra saker.
- Okej.
- Okej.
- Hejdå.
- Hejdå.
- Hejdå.
beach 2058
Jag tränade idag. Som så många gånger tidigare såg jag mig själv brunbränd och fruktansvärt slimmad. Av någon anledning föreställer jag alltid mig själv gyllenbrun när jag tänker på min blivande kropp.
Väl hemkommen började jag planera mitt nya liv. Livet där jag joggar hem från skolan varje dag och äter ett popcorn var tredje helg på sin höjd.
Väl hemkommen började jag planera mitt nya liv. Livet där jag joggar hem från skolan varje dag och äter ett popcorn var tredje helg på sin höjd.
"Du vet Lovisa" Skulle folk säga.
"Vem?"
"Men hon med tightast kropp i nordeuropa? De få gram fett hon har ligger snyggt fördelat på vardera bröst och vardera skinka!"
"Jaha, hon." Skulle folk svara efter dom samlat sig efter tankeorgasmen.
Sen efter 12 timmar, give or take, brukar hybrisen släppa och jag trycker en pizza.
På min givna plats i sängen ligger jag sen och skvalpar medan jag frenetiskt googlar efter bantningspiller som är gratis, biverkningsfria, fullt fungerande, levererade i fin förpackning, svenska, ej testade på djur och som inte behöver kombineras med träning.
Hör av mig när jag nått någon framgång.
samhällsproblem
Saker som borde förbjudas:
1: Att dra sitt barn i en pulka. Ljudet när plasten smeker snön är så förfärligt. Igår var jag tillexempel nära att hoppa framför bussen i ren desperation när en mamma och hennes pulkåkande barn gled förbi i en inte allt för stressad hastighet. Dessutom vet alla att det är roligare att åka madrass.
2: Att döpa sina barn till fruktnamn. Ingen ska behöva gå runt och heta passionsfrukt eller smultron. Namnbeslut bör inte få tas under ett drogat tillfälle just efter barn-födar-processen bara för att mamman just då hade lågt blodsocker och suktade efter något fruktliknande.
Det måste väl ändå vara då beslutet tas?
Eller går fruktnamnsföräldrarna till Icas frukt och grönt-sektion och väger för och nackdelar?
"Kiwi är ju urgulligt. Fast jag är ju allergisk mot det så det kanske våran ängel kommer ta som en förolämpning? Vad tror du?" Säger fruktmamman.
"Lingon är ju annars utsökt? Ananas har ju alltid varit en dröm, fast det känns ju kanske lite maskulint för vår lilla flicka" Säger fruktpappan och smeker ömt plommonet framför han.
"PLOMMON" Skriker de samtidigt och så var den saken ur världen.
Tror rent spontant att Plommon Ananas Persson inte kommer få den lättaste uppväxten trots familjens välvilja.
Efter att ha läst att 21 kvinnor bär namnet smultron, 4 stycken Cherry och 5 stycken något så fruktansvärt som Banan känner jag mig berättigad att döpa min unge till Albus. Hur Harry Potter-relaterat det än må vara.
3: Det räcker med två för idag. Med låt oss ta båda problemen på allvar.
fml
Det var en vintermorgon under tidigt 2000-tal. Jag gick hand i hand med mamma påväg till skolan. Björn kan händelsevis ha varit där, men lika lite som vi bryr oss nu, brydde vi oss då.
Där gick vi i alla fall. På en snöbeklädd väg, med en sol ovan oss som lyste provocerande starkt utan att bringa någon som helst värme.
Jag sa:" Mamma, varför finns det inte täckkjolar? Det är genialt. (Kan ha använt ett annat ord) Det är ju jättefult med täckbyxor. Jag vill ha en täckkjol. När jag blir stor ska jag uppfinna en sådan."
Mamma skrattade åt min fantasi. "Lets face it, Lovisa" Sa hon, sådär inne som hon alltid varit. "Täckkjolar kommer aldrig att gå hem"
"Men fyfaaaaaaaaaaaaaaaaaaan" Sa jag uppriktigt, ilsket och aningen kränkt inne på Intersport här om dagen.
"Hihi. Det är en riktigt bra uppfinning faktiskt. Om man jobbar på ett dagis som jag och ska stå ute i kylan på dagarna" Sa en förbipasserande kvinna som hört mig svära.
"Mmm.. och dom är MINA!" Svarade jag aggresivt och stirrade med röda ögon på den oskyldiga kvinnan som såg skräckslagen ut.
"Det där är min uppfinning!!!" La jag till medan jag stampade ut från butiken och lämnade den stackars kvinnan ensam att undra vilken bokstavskombination jag lider av.
(Förutom Björn då. Som flitigt och samvetslöst högläste den för sin kompiskrets)
Där gick vi i alla fall. På en snöbeklädd väg, med en sol ovan oss som lyste provocerande starkt utan att bringa någon som helst värme.
Jag sa:" Mamma, varför finns det inte täckkjolar? Det är genialt. (Kan ha använt ett annat ord) Det är ju jättefult med täckbyxor. Jag vill ha en täckkjol. När jag blir stor ska jag uppfinna en sådan."
Mamma skrattade åt min fantasi. "Lets face it, Lovisa" Sa hon, sådär inne som hon alltid varit. "Täckkjolar kommer aldrig att gå hem"
Nu finns dessa foderklädda kreationer i varje sportinriktad butik land och rike runt.
"Men fyfaaaaaaaaaaaaaaaaaaan" Sa jag uppriktigt, ilsket och aningen kränkt inne på Intersport här om dagen.
"Hihi. Det är en riktigt bra uppfinning faktiskt. Om man jobbar på ett dagis som jag och ska stå ute i kylan på dagarna" Sa en förbipasserande kvinna som hört mig svära.
"Mmm.. och dom är MINA!" Svarade jag aggresivt och stirrade med röda ögon på den oskyldiga kvinnan som såg skräckslagen ut.
"Det där är min uppfinning!!!" La jag till medan jag stampade ut från butiken och lämnade den stackars kvinnan ensam att undra vilken bokstavskombination jag lider av.
Slutsats värd att begrunda:
Hade jag haft en mamma som trodde på mig som barn, hade jag varit framgångsrik och förmodligen mycket rik nu.
Befogad fråga:
Vem har läst min dagbok?
(Förutom Björn då. Som flitigt och samvetslöst högläste den för sin kompiskrets)
