1997-2011
Året är 1997 och sverige har just infört 18-årsgräns på tobaksvaror runt om i landet. Svensken Mathias Dahlgren har vunnit kock-vm i franska Lyon och ekonomin såg för vissa mörk ut på grund av den deflation som drabbat Sverige. Talibanerna behärskade nästan hela Afghanistan, EU-domstolen beslutade att systembolaget får behålla det svenska spritmonopolet, och den brittiska prinsessan Diana avled i en tragisk trafikolycka.
Men just detta magiska år, 1997, brydde sig inte den 4-åriga Lovisa om att det var deflation, att hennes framtida chanser att köpa tobak som underårig var minskade, att Diana dött eller att systembolaget fortfarande härskade över svenskarnas spritkonsumtion. Detta kan i och för sig berott på att jag var just 4 år. 1997 var året då allting startade, då det första av jordens sju underverk uppmärksammades, då Harry Potter och de vises sten äntligen gavs ut för allmän beskådning. Jag visste bara inte om det än. 1999, året då den gavs ut på svenska, var året då historien nådde mig. Tack till dig mamma, som läste den för din 6-åriga dotter.
Sen blev livet präglat av en väntan. På den andra, på den tredre, och tillslut på den sjunde boken. Efter det dog en del av mig. Aldrig mer skulle jag längta efter nästa, aldrig mer skulle jag få följa mina allra bästa fiktiva vänner. Historien var över, avslutad. Så pass avslutad att det inte fanns utrymme för J.K att skriva en åttonde, även om hon så hade velat.
Filmerna fanns kvar, det var en tröst. Jag såg filmerna för att hålla kvar i historien, för att den inte skulle ta slut. Men känslan var aldrig likadan. Jag tycker synd om dom som bara sett filmerna, som har valt den ofullständiga historien i sin enkelhet men avstått från den riktiga.
Men det var en tröst, ändå, att filmerna fanns kvar. Att hela spektaklet fortfarande var vid liv.
Då till min fråga. Vad gör man nu? När sista bokens sista sida skrevs för längesen? När till och med den sista repliken har uttalats? Jag var en av dom som såg eftertexterna rulla framför min ögon och sa att det är över nu. Men sanningen är att det aldrig är över. Historien kommer leva kvar, generation efter generation.
som konst
som musik
som livsstil
som inspiration
..som minnen, som lycka, som hedersplatstagare i våra allas hjärtan!
Tack J.K Rowling, för dessa 14 underbara år.
Men just detta magiska år, 1997, brydde sig inte den 4-åriga Lovisa om att det var deflation, att hennes framtida chanser att köpa tobak som underårig var minskade, att Diana dött eller att systembolaget fortfarande härskade över svenskarnas spritkonsumtion. Detta kan i och för sig berott på att jag var just 4 år. 1997 var året då allting startade, då det första av jordens sju underverk uppmärksammades, då Harry Potter och de vises sten äntligen gavs ut för allmän beskådning. Jag visste bara inte om det än. 1999, året då den gavs ut på svenska, var året då historien nådde mig. Tack till dig mamma, som läste den för din 6-åriga dotter.
Sen blev livet präglat av en väntan. På den andra, på den tredre, och tillslut på den sjunde boken. Efter det dog en del av mig. Aldrig mer skulle jag längta efter nästa, aldrig mer skulle jag få följa mina allra bästa fiktiva vänner. Historien var över, avslutad. Så pass avslutad att det inte fanns utrymme för J.K att skriva en åttonde, även om hon så hade velat.
Filmerna fanns kvar, det var en tröst. Jag såg filmerna för att hålla kvar i historien, för att den inte skulle ta slut. Men känslan var aldrig likadan. Jag tycker synd om dom som bara sett filmerna, som har valt den ofullständiga historien i sin enkelhet men avstått från den riktiga.
Men det var en tröst, ändå, att filmerna fanns kvar. Att hela spektaklet fortfarande var vid liv.
Då till min fråga. Vad gör man nu? När sista bokens sista sida skrevs för längesen? När till och med den sista repliken har uttalats? Jag var en av dom som såg eftertexterna rulla framför min ögon och sa att det är över nu. Men sanningen är att det aldrig är över. Historien kommer leva kvar, generation efter generation.
som konst
som musik
som livsstil
som inspiration
..som minnen, som lycka, som hedersplatstagare i våra allas hjärtan!
Tack J.K Rowling, för dessa 14 underbara år.
Kommentarer
Postat av: Moster
Börja läsa Game of Thrones Tjocka feta böcker och serien är inte alls färdigskriven
Postat av: Ebba
Inget kommer vara som harry potter igen .. aldrig :(
Postat av: Lollan
måste hålla med ebba där, inget kommer vara som harry! sorgens tid..
Trackback
