true talent
Idag fyller Frida 18 år, och jag och Emma var såklart på plats, mitt i händelsernas centrum.
Efter att ha kvalitetsgapat "ja må hon leva" kom vi in på musik. Simons mamma ville att jag skulle visa upp mig, och Emma föreslog programmet "True talent".
Vilken komplimang, tänker ni nu. Men icke sa nicke.
Det hade varit en komplimang om Emma hade slutat där. Och inte lagt till "I true talent ser dom dig inte. Du kan se ut hur som helst."
(Hela sällskapet nickade, och jakade)
Det hade alltså gynnat mig att ställa upp i ett program där "juryn" i fråga slapp se mig. Där hade jag haft min största chans. Inför en blind publik.
Där hade inte mitt fasansfulla utseende stått i vägen för min framgång. Där hade inte mitt groteska ansikte hindrat mig. Nej, där, där hade jag kunnat få en rättvis bedömning.
