Man tar inte godis av små barn
Förresten så fick jag en chokladkalender av Jonas lagom till första december. (Man kan med all rätt undra varför inte mamma tar sitt ansvar som förälder)
Här om dagen, närmare bestämt igår skickade han ett blygsamt sms som sade:"Är det lugnt om jag äter upp dagens choklad?"
Min haka vidrörde golvet och jag stirrade gapandes mot mobilskärmen och tröck fram ett: "ÖH, NEJ!"
Mina vänner såg då oroliga ut. Och chockade. Och sådär brydda ut som vänner kan se ut när dom är oroliga över en annan vän som sitter och gapar åt mobilen.
"Vad har hänt?" Frågade Ebba, som vågade bryta tystnaden.
Jag som var i chocktillstånd, vilket alla kan förstå, svalde djupt och sa som det var. "Jonas undrar om han får äta MIN chokladbit, från MIN chokladkalender"
Det fick han såklart inte. Och det sa jag till honom.
Jag är inte upprörd över att han frågade om han fick ta min choklad (okej lite) utan mest upprörd över att han inte känner mig nog bra att veta att det inte är lönt att fråga.
Vilket som så räddade jag situationen efter att ha nekat hans förfrågan med att säga: "Inte för att det spelar någon roll. Jag bryr mig väl inte om en chokladkalender. Jag är faktiskt vuxen."
Tror han köpte det.
