must have been love

Allting dör.

Människor dör, vissa naturligt och andra slits från livet utan någon jävla mening alls. Vissa avslutar det själv, andra får hjälp. Samtidigt som folk sliter för att leva kämpar andra för att dö.

Djur dör, växter dör, arter dör. Vänskap, hopp och drömmar dör.

Det borde inte vara värre när kärlek dör. Varför skulle det? Varför skriker varenda centimeter av kroppen på ett onaturligt sätt och varför dunkar hjärtat så hårt att människor flera mil ifrån borde kunna höra det av dödad kärlek? Varför är det inte före någonting dör som man förstår att man lever? Att nånting lever?

Varför är vi så jävla rädda för döden när det egentligen är då man slipper? Slipper kämpa, slipper försöka och slipper streta emot så förbannat hårt mot det okända.

Det är inte de döda det är synd om, det är det levande. De som bara har vandringen kvar, vandringen mot slutet.

Allting dör, tillslut.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0