Jag är en glad ballong

Jag och Pauline stod och pratade i väntan på bussen, jag var övertrött och kunde inte sluta surra. Har aldrig ansett Pauline som den smartaste här i världen, men..

- Okej, jag ska vara tyst nu.
- Jag har typ aldrig hört dig vara tyst.

Kan bero på att det inte hörs när man är tyst, men vad vet jag!


Förresten blev jag utslängd från bussen imorse. Hade glömt busskortet och fick låna Saras, bussgubben tyckte tydligen inte det var en lika bra idé. Så han skrek, och skrek, och skrek. Han som såg så lugn och harmonisk ut tände till under loppet av 3 sekunder och började gallsrika som en hungrig baby. Jag insåg att jag förlorat matchen och gick ut.  

Tacka vet jag Kennet Fällman, det är en riktig busschaufför det.